vackra du

Viktoria lever kvar, hon lever kvar i oss. I våra hjärtan. I mitt hjärta.
Där kommer hon alltid stanna. Saknaden av henne, hennes kärlek, hennes omtanke, allting som hon gav mig kommer alltid vara prisvärt.

Utan Viktoria hade jag inte levt som jag lever idag. Absolut inte. Jag hade inte kännt Kicki, som jag är vän med idag. Jag hade absolut inte haft Emil, som är en så viktig del av mitt liv idag. Han är en sådan stor del av mitt liv, jag älskar honom. Och utan att jag kännt Viktoria hade inte jag haft det jag har idag. Hon gav mig så mycket kärlek. Hon visade mig hur det var att verkligen ha kul och skratta, och bara leva i livet. Hon visade det.

Jag, Vickan och Kicki åkte på ett nyårsläger för nu snart tre år sedan. Där träffade vi några killar, vilka var Emil o hans kompisar. Utan att Vickan hade tagit med mig på lägret så hade jag inte träffat Emil, och hade självklart inte kunnat bli kär i honom lite senare.
Är inte livet konstigt? Hon hjälpte mig med Emil, så man kan säga att hon gav mig kärleken på så många sätt.
Hon gav mig kärlek genom att bara vara så omtänksam som hon var, hon gav mig kärlek genom att hjälpa mig med Emil, hon gav mig kärlek genom att uppmuntra och säga såna snälla saker, hon gav mig kärlek genom våra skratt och roliga dagar tillsammans. Hon gav mig kärleken.... Hon var kärleken hela hon.

Saknar dig!