Att försöka våga flyga

Hej där, Clara här!

LÄS HELA INLÄGGET.

En hel dag har gått och inget blogginlägg. ;P Det beror på att jag har varit hos Emil. Och sen spelade jag tennis, sista gången för den här sesången. Shit, vad snabbt det kan gå. Nu kollar jag på Gosip girl. Och skriver blogg. Pratade nyss med Jennan, syrran min. Gud va ja saknar henne. :(

Helgen... den har varit typ speciell. Eller nej, men den har varit mycket bra. Konstigt bra på nåt sätt. Jag har varit så dyster och liknande fram tills den här helgen. Igår bestämde jag mig för att jag skulle vara glad och pigg och schysst mot Emil. Verkligen visa att jag älskar honom. För jag tror att jag är ganska dålig på det ibland. Jag har ibland blivit sur på ingenting o massa sånt, och det är jag trött på. Kvällen började bra. Vi var hemma hos Emil en timma innan och det var ju mys o så.
Sen åkte vi till Kalle. Vi skulle åka till Hillerstorp med Kalles pappa. I dörren kom Ebba och hejade glatt med en härlig kram. Sen åkte vi efter ett tag.
Mötet var helt okej i början. Asså grejen var den att predikan var typ inte bra. haha. Jag var inte på humör för en lång predikan med tjohej o hå.
Efter predikan så var det massa lovsång. Plötsligt så börjar Affe säga nåt till mig, nåt skämt eller nåt. Aja, sen ber han för mig. Han ber för mig, mig och Emil, viktoria och allt möjligt. Det var som att samtidigt som tårarna rann så rann allting. All fasad. Alla tårar var en början på något som kommer att hjälpa mig, det vet jag.
Sen kom Julia, Affes syster fram och säger att det inte är bra att bära tunga saker, att det bara tynger ner än och ger en ilska och så. O så sa hon att det bara är bra ifall jag lämnar det, att jag inte är taskig ifall jag lämnar det till Gud. Därför att det gör inte att jag glömmer minnen och glädjen.
Asså det va en sån härlig känsla igår. Jag blev så lättad. Att gråta kan vara jobbigt ibland, men igår... vändning.

Emil höll om mig och jag älskar honom så mycket. Han är helt enkelt bäst. När han tar min hand, då känner jag lycka och kärlek. Mötet var ett ganska långt, men ett bra. Sen blev det fika. Och till sist hem till Emil.
Vi somnade väl runt halv 2. Vaknade vid 7 och gick in till Emil. Sen låg vi där halva dagen. ahha. Typ.
Vi åt middag med hela Emils familj plus Kalle, Affe och Filip som hade bjudit in sig själva. haha. Sen blev det åka hem, tyvärr.

Helgen, den är något jag inte kommer glömma. Jag ska lova mig själv att inte tynga mig. Att försöka våga flyga. Men hur vågar man flyga igen? Säg mig det.