Just idag känner jag mig inte nervös inför provet imorgon.
Jag hatar den känslan.
Jag känner mig ganska säker på provet, men jag vet ju att hennes dumma frågor kommer ställa till det. Det vet jag ju från förra provet. mahaa... hjälp.

Aja. Proven får gå som de går. Bara jag fixar nationella svenska skriftligt på onsdag.
Eller nej, inställningen borde vara, bara jag mår bra.
Men min inställning är inte så. Om jag bara kunde tänka så, bara jag mår bra är jag nöjd.
Bara jag inte gråter mig till sömns, är jag nöjd.
Bara jag inte får en dålig dag, är jag nöjd.
JA, det är fel på min inställning.
Jag tror att det är fel på mångas inställningar i dagens samhälle. Det är inte oss ungdomar som det är fel på, det är de som gör samhället. Skolan gör oss stressade och då mår vi inte bra. Föräldrar tar inte tid för sina barn, det är det som gör att vi inte mår bra. Vi bidrar allihoppa till hur våra medmänniskor mår. Medmänniskor, gammaldags ord kanske, men det är så. Vi lever med andra människor än oss själva. Och de behöver hjälp ibland. Hjälp din kompis så mycket du kan, så förändrar du kanske åtminstonne ett liv.
Men min vän, du är så bra som du är. Du behöver bara vara dig själv, så blir det bäst.
Om du skulle tänka så en hel dag, bara jag mår bra när jag går till sömns, skulle inte dagen bli mycket bättre då. Skolan är inte hela livet. Tro mig.

Var som du är när du tycker bäst om dig själv.

En extra tanke bara...