Att vara tjej.

Att vara tjej är svårt tycker jag.
Om man inte är utanför så kan det vara utstötning från egen sida.
Näst intill varje tjej i min ålder har nog någon gång under sitt liv tänkt att man inte vill vara tjej. Inte bara på grund utav att ha mens, haha, som kan vara en av sakerna som är jobbiga. Men även allt det där tjatet om hur man ska se ut, hur man ska vara, vad man ska ha på sig, vad man ska ha för kompisar, och allt skitsnack.
En dag, så skulle jag bara vilja glömma allt sådant där och bara sluta tänka på vad alla andra tycker. Jag själv anser att jag är ganska bra på det att lämna andras tankar utanför, tror, men innerst inne vet jag att nej, jag är precis lika bra på att döma mig själv, och andra som alla andra tjejer i min omgivning.
Ibland blir jag så irriterad på att vara tjej. Jag är så trött på att ställa frågan, tycker mina vänner om mig? osv. Jag är så innerst inne trött på allt tjatande och skitsnack. En tjej i vår ålder kan bete sig som en femåring. Vad vet vi om varandra egentligen? Vad har vi för underlag till att snacka skit om varandra, så som vi gör?

Tänkte bara skriva av mig lite tankar om att vara tjej. Ingenting jag utgår ifrån, om ni tror det. :P Såhär är en vardag för en tjej, vad jag tycker. Du kan skriva att du inte tycker att du tänker på vad alla andra tycker, för så kanske det kan vara för just dig, men i många fall tror jag att vi säger det för snabbt, utan att tänka efter.

Så, tänk efter, bli en starkare tjej som tycker om sig själv som du är. Det önskar jag. Jag ber till Gud varje dag att jag en dag ska kunna tycka om mig själv precis som jag är, i allting jag gör.

"Se på dig själv som Gud ser dig.
Du är ett underverk"