När jag gick ut från ED idag var det som att jag hade ett stort utropstecken i min hjärna, jag vill bli journalist, och jag måste gå på SVF. haha. Så är det helt enkelt. SVF verkar hur bra som helst, och jag vill verkligen. Problemet är att de tar in 20 personer och det brukar vara typ 100 som söker. haha. Men jag vill verkligen... Ja, så det är något att satsa på. Jag vill verkligen bli journalist, det är vad jag vill typ. Men sen får vi se hur livet går, man ändrar ju sig ibland, man kan ju aldrig veta hur tankarna kommer att ändras tills dess, ellerhur.
Igårkväll var det inte speciellt kul. Jag gick och la mig med frågan som jag ställt till mig själv hur många gånger som helst; varför kunde de inte bara åkt en liten minut senare? Varför kunde man inte stoppat dem att åka? Varför? Hon var den finaste tjejen i hela världen.
Emil har räddat mig. Det har han. Han räddade livet på mig. Han gör mig mycket gladare och får mig att må mycket bättre. Utan honom, äh, det går inte ens att tänka hur jag hade mått då liksom... Tack vare vänner och Emil, så ja, jag mår faktiskt bättre än vad man kunnat må.
Ha en fortsatt bra dag. Kram /C
3 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag+o+Clara.jpg)
.jpg)
Clara, din blogg är så bra. Du skriver ju ganska mycket men den är rolig att läsa! Personlig och ärlig:) och fortsätter du skriva personlia artiklar sen kommer du att bli en jättebra journalist! :) puss på dig!<3
SvaraRaderaKul att du vet vad du vill ägna livet at! Verligen och tänk pa att ingenting är omöjligt!
SvaraRaderaJa, tänk om man kunde spola tillbaka tiden, undra om man skulle kunna ändra framtiden? ...
Kramkram