99 dagar kvar till studenten.

Ha ha, ja det är faktiskt sant så sant. Det känns härligt, fast ändå lite frustrerande. Jag har inget sommarjobb eller till nästa år, jag har ingen aning om vad jag ska göra nästa år och jag ska söka in snart. Känns lite osäkert allting inför nästa år.
Pappa är pepp att hjälpa mig, och det är fint, men det finns ju inget. Är det någon ute i rymden, som kanske kan ha ett arbete till mig till sommaren iaf? haha.

Nog med depp om jobb, DET ÄR HELG.
Ikväll blir det sjukt bra tror jag. :D Jag tycker så mycket om mina kompisar. Stintan och Alex kommer hit. :D weiei. Vi ska ha det mysigt.

Imorgon blir det Emil, jaaah. :D <3 älskling. Äntligen äntligen.
O så är det SVF-dag också. ;) Hmm... lite speciellt att gå omkring där och kolla, men jag vill verkligen. :)

Idag blir det att städa. Läsa (hittat en jättebra bok) och ja, städa. :P Ska städa i kyrkan också, för ja kan ju inte vara med imon.

I skolan satt jag och åt med Stintan och Anna. Vi snackade om inget mindre än begravning och lite så. Jag vill finnas för Stintan. Hennes morfar har dog för någon vecka sedan, och jag tycker det är så svårt att veta vad man ska göra eller säga. Jag har faktiskt inte pratat med henne speciellt mycket om det, och det är illa. Självklart märker jag att hon är ledsen och nedstämd, men vad säger man? Vad gör man? Trots att jag har förlorat en bästa kompis, en mormor, en morfar och en farfar så vet jag ännu inte vad i hela världen man ska göra. Men idag pratade vi lite, och jag hoppas ändå att Stintan vet att jag bryr mig liksom. Att jag inte bara struntar i henne. Om ni fattar vad jag menar? Det är viktigt att visa att man bryr sig. När eller hur man gör det, det spelar ingen roll. Tro mig, jag vet. Det viktiga är att man vet att någon bryr sig. För ibland kan man känna att ingen bryr sig, då är just den där personen så väldigt viktig...

Kram.