I love you I love you I love yoy

Än idag kan jag inte förstå varför du inte kunde stanna här på jorden. Ibland väcks jag av att jag fortfarande tänker att du lever. Kommer på att ja, det där hände, mardrömmen, den var verklighet. Det är egentligen underligt att tiden går så konstigt. Den går liksom både snabbt och sakta. Ett år och till och med en och en halv månad har gått, och ändå kan det kännas ibland som igår, men också flera år sedan. Man tillåts inte att bara stanna upp i tiden. Det gör vi inte. På något sätt fungerar det inte. Hur gärna jag än hade velat att bara stanna tiden och be den vänta in alla, det går inte. Utan man måste på något sätt lära sig att leva med att det hände. Saknaden kan vara stor. Men glädjen att ha kännt Viktoria, den underbara personen, i bara fem år, men ändå... det var underbart, det är glädje...

Så många minnen. Jag saknar allt det där. Att skratta och prata med henne. Att prata i telefon. Eller haha, kanske till och med att chatta med henne på MSN eller smsa med henne...

Vi alla saknar dig. Jag vet att du tittar ner på oss från himlen... <3