tankar om livet

Tänk vad livet förändras, dagligen.

För ett år sedan var det en ganska grå höst. Allting handlade om plugg och att försöka hitta tillbaka till den jag var. Det kändes tufft allting. På grund av det försvann en del vänner från mig, eller halvförsvann, just därför att jag inte var den som jag var innan sommarlovet. Just därför att jag bara inte orkade att försöka vara något annat än vad jag var. Men det fanns också några som stannade.

För fyra månader sedan hade jag precis tagit studenten. Jag var lycklig. Glad. Somrigt kär. Orolig för vissa svåra dagar. Jag hade telefonbokarjobbet. Det skulle strax bli sommar, men om hösten 2009 visste jag ingenting om. Jag visste egentligen inte hur mycket jag skulle jobba och så heller.

För snart en månad sen stod jag utanför HLK med mamma för att kolla på högskolebyggnaden. Jag kände mig stor, men vilsen. haha. Väldigt vilsen. Det kändes som att jag inte visste vad jag gjorde där. haha. Ungefär. Jag hade fått ansvars-jobbet och det kändes jättekul och spännande.

Idag jobbar jag samtidigt som jag pluggar. Jag har min fina pojkvän. Jag har några riktigt fina vänner, några nya vänner som är jätteroliga att umgås med. Jag är Clara. Inte samma som för ett år sedan, inte samma som två år sedan, absolut inte. En person kan aldrig vara densamma som innan, mer eller mindre. Vi lär oss att hitta oss som människa efter hand.

Lite tankar om att livet förändras. Till både dåligt och bra.
Bakom varje mörker finns det alltid ett ljus.

Kärlek /Clara.