Jag och Emil är ganska olika. Eller a, ganska mycket olika. Fast trots det, så är vår kärlek jättebra. Jag trivs så fruktansvärt bra med det liv som vi har tillsammans. Ibland är det bara i hans famn som jag kan känna mig trygg. Jag känner mig trygg i hans famn, i hans kyssar mot pannan, kinden eller munnen. Jag känner mig glad. Lycklig. Som den lyckligaste tjejen i världen.
I början när vi var tillsammans, om jag ska vara ärlig så visste jag inte om det skulle hålla, jag bara chansade därför att jag var så kär. Därför att fjärilarna fanns i magen varenda gång han såg på mig. Därför att han gjorde mig lugn varje gång som vi träffades. Jag trodde på oss, trots att vi var så fruktansvärt olika. Jag struntade i att tänka på om det var bra eller dåligt, jag bara föll. Och så fortsatte det. Efter två månader tillsammans så insåg jag att jag verkligen var förälskad och älskade honom. Det var en chansning efter magkänslan.
Och se idag, utan honom, mitt liv hade verkligen inte varit detsamma. Han är min bästa vän...
En sann liten kärlekshistoria som visar att man ska gå efter magkänsla. ;)
Godnatt <3
Jag+o+Clara.jpg)
.jpg)
Gulligt skrivet Clara! Hur länge har ni varit tillsammans? :)
SvaraRadera