Det här är killen som jag älskar. Han heter Emil och är min pojkvän sedan 1 år, 8 månader och några veckor tillbaka. När vi först blev tillsammans var det inte alls samma sak, jag var grymt kär i honom, verkligen kär, men inte älskade jag honom. Jag blev glad av honom, jag var alltid så nervös innan jag skulle träffa honom, men när han väl var bredvid mig så släppte det (någorlunda ^^). Men det var först efter ett tag, några månader, som jag verkligen insåg att jag var så kär i honom att han betydde mest av allt för mig. Det var kanske mer efter 1 år och några månader som jag insåg något viktigt, att utan honom så är jag inte den jag är längre, just därför att han är en så stor del av mig.Jag skulle aldrig vilja förlora Emil, han är det bästa, han är min, han och jag tillsammans är det bästa Vi för mig.
Jag älskar honom. Så mycket att det pirrar i hela kroppen när jag är med honom...
Jag+o+Clara.jpg)
.jpg)
Känner igen mig så i det du skriver. Det är en sån sjukt underbar känsla, när man upptäcker att man verkligen älskar en person. När jag sa det för första gången till Marcus efter att ha vetat om det i någon månad, var jag så nervös att det kändes som att jag skulle sprängas! =)
SvaraRaderaDet är så underbart att vara kär. ^__^
All lycka till er. :)
Kram