Viktoria Rogö

Den 4 juli 2008- 4 juli 2009, det värsta året i hela mitt liv. DET första året, utan personen som man saknar så fruktansvärt, det där året som folk pratar om. Det där sörjande året, det är förbi. Den 4 juli 2009 var en jobbig dag, men samtidigt en förvånansvart konstig dag. Jag vaknde upp jämte Emil i husvagnen (där jag, Emil, Anton, Kalle, Karl och Frans bodde), tänkte tanken; Jag vill inte ha den här dagen. Det var det jag tänkte. Jag la mig så nära jag kunde Emil för att ha någon som höll om mig, trots den 40gradiga husvagnen. (haha).

Dagen fortsatte. Efter några timmar skulle vi gå till mammas och pappas stuga med Emils föräldrar för att visa dem den. Då frågade mamma hur det var, och då brast det. Tårarna bara föll. De där tårarna som stått och knackat på ögonen hela dagen.

Jag och Emil la oss i skuggan bakom husvagnen, där låg jag i kanske en timma o bara grät, snorade (haha) o grät. Emil, han är bara så bäst. Han torkade bort tårarna, höll om mig o bara var där. Utan honom, vad hade jag gjort då??? Efter allt gråt så fick jag godis och glass av älsklingen. :D haha.

När klockan va typ tre åkte jag, Emil, Kalle, Karl, Oskar, Affe, Anton och Olivia till olycksplatsen... Det var så himla fruktansvärt. Det var hemskt att inse att det hade hänt. Att det var just där hon dog. Det var där hennes sista stund var. Ush. Det är så fruktansvärt. Vi gick ut på ängen och stog där. Jag kunde inte sluta gråta. Vi stod där i en ring och la ner våra rosor och Affe bad. Det var en sån fin stund.. <3

Även om hon inte finns på jorden, så finns hon alltid i mitt hjärta.