Att minnas

Det enda jag fokuserar på när jag tänker på henne, ser henne, hör henne är vad hon gjort. Varför ska det vara så svårt att glömma? Vad är det jag inte kan glömma? Skitsnack, högstadieproblem, gammal killgrej, vad är det nu? Ingenting. Vad betyder det nu? Ingenting. Men det är oss, det är oss som det blev fel på. Det blev kortslutning där någonstans när jag började sluta orka bry mig, där någonstans där allt bara blev för mycket... Men förlåta, det är någonting jag alltid fokuserar på annars. Är det att jag fokuserar för mycket på vad som gjorts och sagts, eller vad är problemet. Jag är rädd för att det ska vara obekvämt.

Det är som att så fort jag håller på att glömma bort totalt, så fort jag slutar bry mig på nytt, så kommer du upp igen. Så kommer du tillbaka som en gummiboll. Och du är så nära hjärtat. Så nära hjärtat att jag inte kan vara en isbit, fast jag kanske vill det...? Eller vad är det jag vill??

Ett lagom svamligt inlägg med lagom mycket tankar, eller för mycket tankar kanske.